torsdag 20 juli 2017

Politisk inavel.

Att politiker inte kan tala sanning är något vi alltid levt med och är inte något som upprör det svenska sinnet nåt nämnvärt. Men vi har alltid förmodat att det i alla fall finns nåt tänk i den politiska verksamheten!
En politisk ledare, partiledare eller statsminister kan ju inte vara inläst på allt och kan göra sin roll väl även om han är rätt korkad.

En politisk ledare omger sig av rådgivare , i ett parti finns experter och sakkunskap som skall täcka all utveckling landet står inför. Trygga i denna tanken går vi vart fjärde år och röstar på det parti som vi tror har samlat kring sig flest och bäst experter även om partiledaren kanske verkar lite dryg.

I Sverige har det funnits ett tjänstemannaansvar, vi har haft en sjyst arbetsmarknad där duglighet har premierats och ett utbildningssystem som sammantaget har varit en bra förutsättning för hög kunskapsnivå i partipolitiskt arbete.
Trots skådespeleriet på den politiska scenen och vetskapen om att politikerna inte kan tala sanning, har vi vetat att vi har den bästa samlade kompetensen som sköter det verkliga arbetet bakom scenen, och får verkligheten att fungera.

Men något yrvakna börjar nu svenskarna gnugga sig i ögonen och märka att denna morgonen är inte som de tidigare, verkligheten fungerar inte lika smidigt som tidigare, Den uttjatade frasen " vad är det som händer" ställs av var och varannan på sociala medier.

Det som har hänt är att politisk inavel har dränerat partierna på kunskap, kanske är det en anpassning till världen utanför kunskap och saklighet, där det är yta, snabbhet, rätt blandning , synas och i rätt sammanhang, mer "stand up" än landsfader som gäller.

Att politiken gått från tanke till handling utan att däremellan göra konsekvensanalys gör att välfärden krackelerar och nationalstaten går mot undergång.

Svensk politik är idag känslostyrd, idag är kulturpersoner viktigare än sakkunniga .Att se orsak och verkan som är avgörande för allt beslutande har fått stå tillbaka för populistiska utspel när olika symtom på olika grundproblem ger sig till känna !

Att låta känslor bli avgörande i den politiska processen och även avgöra Sveriges framtid är ett spel med mycket höga insatser och osäkra vinstchanser . Politikerna har alltid "spelat" komiker i riksdagen men idag har komikerna släppts in i partiet och tagit över "tyckandet"

Orsak och verkan är den viktigaste faktorn för att se vad som hänt, vad som händer och vad som kommer att hända och därefter ta beslut om åtgärder.
Att bortse från orsak och verkan och istället agera utifrån olika gruppers känslomässiga kopplingar till olika frågeställningar är att ropa efter kaos och vanstyre.

Den politiska makteliten är idag handlingsförlamad, allt handlar om en enda sak, invandringen.
Invandringen är orsaken till Sveriges kris idag, vad som är "kris" kan man diskutera och även orsaken till invandringen, global kris, krig fattigdom och så vidare !
Men faktum är att det är invandringen som påverkar mycket av skeendet i Sverige idag.

Alla partier som satt i riksdagen 1975 röstade enhälligt igenom att Sverige skulle, från att vara en homogen och kulturell svensk nationalstat gå till att bli ett mångkulturellt land och tummelplats för alla världens folk och sedvänjor.

En naiv idé och utopi att små enklaver av världens alla kulturer skulle kunna finnas representerade inom Sveriges gränser och försorg, efter djurparksmodell, integrerade till ett större sammanhang.
Humanparken skulle bli en attraktion att visa upp för världsledare och potentater och den svenska politiska eliten skulle hyllas och premieras för sin godhet och vidsynthet.

Det mångkulturella Sverige har idag visat sig vara den nitlott som hela tiden funnits med, men
som etablissemanget inte velat se som en realitet .
Den ekonomiska kostnaden och skadan på samhällsfunktionen är faktum och situationen är irreparabel och politiska konstruktiva beslut saknas så gycklare, komiker, kultur och batikhäxor har släppts loss på den politiska arenan och i den hopplösa röran hoppas de skyldiga på att kunna smita från ansvar och skam.

Att någon skall få stå till svars för vad de orsakat finns inte i landet lagom. Det är lite som religion, ju mindre du förstå desto mer troende är du ! Politiker vars tillkortakommande skadar landet får snabbare väg till pension och rikedom.









Inga kommentarer:

Skicka en kommentar