Bokrecension Prima Victoria del II

En intressant bok landade i brevlådan igår och fick igång läslusten. En självbiografi, en genre jag inte brukar läsa, det närmaste jag kommit är nog Eino Hanski och Robert Fisk:s krigsupplevelser.

Prima Victoria, Anders Klarströms biografi från 2018 om hans tid i det nystartade partiet Sverigedemokraterna under åren 1988-95.
En chans att få läsa om partiets "rötter" från en röst inifrån.

Boken börjar med en kort berättelse om uppväxten och den stora satsningen på att bli konsertpianist. Och jag som trodde SD var för snusande Hillbillys som körde EPA traktor!

Olika nationalistiska grupperingar i mitten av -80 talet möttes av brutalt våld från  vänstersympatisörer och åsiktskorridoren kan nog inte varit smalare än vid den tiden. BSS och Framstegspartiet slogs ihop och bildade -86 Sverigepartiet som splittrades -87. Olika personer kring partiet skulle -87 lägga grunden för ett nytt seriöst demokratiskt nationalistiskt alternativ i svensk politik. Den 6 februari -88 kom annonseringen, Sverigedemokraterna hade bildats.

Boken är på över 500 sidor och nu på sidan 88 är första "startåret" avklarat. Jag har även trott att SD:s rötter satt i den främlingsfientliga Centerpartistiska skånska myllan, men det visar sig att det var Stockholmsbaserat av före detta sossar och nån moderat.

Ett av partiets viktigaste frågor vid bildandet var att lyfta fram kravet på folkomröstning i för nationen viktiga frågor, alltså själva definitionen för demokrati.
Ett parti som propagerar för ökat folkstyre, är det så att det kan vara detta som skrämmer de övriga partierna som själva fastnat i makthunger och som hånler åt folkets oro och som gör det så viktigt att flytta fokus från sakpolitik till smutskastning och känsloutspel.

Boken är bra skriven och lättläst, uppblandad med bilder från de tidiga åren, mycket svenska flaggor och demonstrationer, har 400 sidor kvar att ta del av.

Anders Klarström gör inte anspråk på objektivitet men ger sin bild på vad som skedde.
Att få höra en röst inifrån, ja bara det är unikt när "folk" fortfarande idag vägrar tala med dom!

Så har jag nu efter ett par intensiva "läsdagar" avslutat Anders Klarströms bok om sin tid i Sverigedemokraterna, jag tror för övrigt att denna maniska arbetsnarkoman har gjort allt med boken helt själv.

Anders Klarström ger ett lite "lillgammalt" intryck men var duktig talare och debattör, så driven och påläst att motståndarna inte vågade möta honom.
Socialdemokraternas "hårde" kandidat till invandringsminister Leif Blomberg gjorde lång Sverigeturné under parollen " vi ska ta debatten mot Sverigedemokraterna" men vågade sen inte ens tala med SD:are i telefon. Detta hyckleri känner vi igen även idag!

Ett fåtal partimedlemmar med Anders i spetsen gjorde otroliga arbetsinsatser med att dela ut flygblad och hålla torgmöten året runt, Anders tror att han själv delat ut över 100 000 flygblad, han sov i baksätet på en hyrbil i Almedalen för att på dagen hålla tal på scenen.
De fick köpa gamla militärhjälmar på överskottsbolaget för att ha på demonstrationer då stenar och flaskor kastades från motdemonstranter, Klarström hade själv de sista åren alltid skottsäker väst på sig, och den så kallade goda demokratin ter sig olika beroende på vem du är.

Man ser tydligt att SD.s ideologi är gammal "sossepolitik", folkhemmet och Tage Erlander, tiden före Olof Palme, internationaliseringen , invandring och mångkultur. Ett budskap som hela tiden följde med på en stor banderoll var " Sverige åt svenskarna".

Anders Klarströms och SD:s politiska "rötter": Anders far arbetade för TCO och hade nära band till moderaterna och på den tiden Gösta Bohman. Redan som 15 åring blev han aktiv inom politiken genom storebroderns aktivitet inom Europeiska arbetarpartiet EAP.
Odemokratiska grupper som NRP och BSS fanns i Anders närhet och visst gick folk in och ur grupperingarna och personliga band skapades, men som ett alternativ till dessa sökte Anders ett demokratiskt nationalistiskt parti med folkstyre som ledstjärna.

6 feb. 1988 bildades det nya partiet Sverigedemokraterna av en liten grupp i Stockholm och Anders Klarström var med och bildade SD Göteborg.
SD:s nazistiska rötter är bara trams och politisk smutskastning och en politisk "vitbok" skulle i SD:s fall räcka med att skrivas ner på en servett.
Att skinnskallar och VAM:are fanns kring partiet vid demonstrationer och arrangemang var inte positivt för partiet men stundtals praktiskt mot det hatiska våld som motdemonstranter som AFA och EXPO bjöd på.

Både Hagge Geigert och Aschberg hade fel, det blev ingen ny "judeutrotning" på grund av det nya partiet, däremot har allt som SD varnat för inträffat, inklusive ökad antisemitism.

Att Anders Klarström skulle "gå in i väggen" och bli utbränd och ta avstånd från all politik efter -95 var nog av ren överlevnad nödvändigt. En otrolig bedrift av pionjärerna från de tidiga åren att få ett nytt parti att överleva.

Det kompakta "samhällsmotstånd" som makten kan mobilisera på olika plan och det hat mot partifunktionärer som det " goda demokratiska systemet" blundade för är en otäck inblick i vad det "goda" är i stånd att utföra, att bokstavligen försöka slå ihjäl ett nystartat demokratiskt parti.